Lycka till önskar jag båda lagen

Dagen "D" börjar närma sig. Nej, jag menar inte Champions League finalen, jag syftar på Malmöderbyt mellan Rosengård - Prespa Birlik. Inte bara ett Derby men också ett speciellt evenemang för hela staden.

Idag inleder jag min text genom att respektfullt hedra den äldre generationen fotbollsspelare som jag vet har varit aktiv med fotbollen i Malmö under en lång tid. Jag beundrar er för den kärlek ni har för sporten och jag respekterar er för att ni har varit målmedvetna där ni på många olika sätt har bidragit till sporten under så lång tid. Men nu är det dags att vi ser över den nya generationen fotbollspelare i Malmö stad som innehåller många talanger. Då jag har sett alldeles för många duktiga fotbollspelare avsluta sin karriär på en lägre nivå än vad de egentligen borde spela i. Här finns det ett hål som man måste fylla igen för att de som kommer i framtiden skall ha bättre förutsättningar än den generationen som har varit.  

Två utmaningar

Som jag ser det finns det två utmaningar som man måste ta tag i för att hålet skall täppas till. Den första är: vi har inte brist på duktiga fotbollsspelare och fotbollskunniga i Malmö, utmaningen ligger i det organisatoriska istället. Där man får olika personligheter att samverka åt rätt håll. För att en verksamhet skall bli långsiktigt hållbart så måste alla inom organisationen respektera sin position. Krönikören är krönikör, vattenbäraren är vattenbärare, massören är massör, lagledaren är lagledare, tränaren är tränare, fotbollsspelarna sköter spelet och ordföranden är ordförande. Förstår ni vad jag vill komma fram till? Det är självfallet viktigt att man arbetar på samma sätt som i alla andra verksamheter där man har konstruktiva diskussioner, men energislukande destruktiva konflikter där man står och stampar på samma ställe utan rörlighet, utan utveckling är inte bra. Konsekvenserna av det blir detsamma som att en bil skulle köra i motsatt riktning på motorvägen, vilket vore förödande. Den andra utmaningen är att det är min och din uppgift att lyfta upp de spelare som är aktuella idag. Tävlingsmänniskor som vi är vet jag att det är svårt för många som har varit aktiva på hög nivå att uttrycka sig positivt för dem som spelar idag, men en sak jag har lärt mig är att man utvecklas som människa när man kan acceptera andras positioner och framgångar. Jag upplever att beträffande de här två punkterna går Prespa Birlik i rätt riktning, och det är därför jag har valt att bidra med det lilla jag kan.

"This is not a race, it´s a rally" 

Min personliga åsikt är att Prespa Birlik inte hör hemma i division två. Min åsikt baserar jag på det jag har sett av de andra lagen jämfört med hur Prespa spelar. PB utmärker sig från resten genom sitt unika spel och effektivitet men framförallt genom statistiken som tabellen uppvisar. Men med det sagt är det viktigt att vi behåller fokus så vi inte blir allt för komfortabla. Jag frågade en vän till mig en gång som då ganska nyligen hade avslutat sina högskolestudier om vad som var svårast med att studera i högskolan. Svaret jag fick var följande: "Är du målmedveten så är ingenting i programmet svårt. Det svåraste är den mentala biten när du börjar bli medveten om att det är ingenting annat än 100 procent som gäller för att avsluta programmet." Han fortsätter: "Det svåraste var just att inte tappa fokus så att man verkligen avslutar det man har påbörjat." Prespa Birlik är inne i det långa loppet där vi tar en match i taget då serien inte är ett störtlopp. Det är ett fysiskt och psykiskt uthållighetstest där siktet är inställt att vi avslutar det som vi har påbörjat. Ni bestämmer själva hur långt ni vill gå. Ni dikterar ute på plan. Jag tvivlar inte alls på er förmåga. Och jag vet om att ni tror på er själva. 

Bästa versionen av oss själva som vi kan bli

Nu till något lite off topic men ändå ganska relevant som jag gärna vill beröra. En punkt jag inte gillar är om man viker sig för motståndaren bara för att de ser ut på ett visst sätt, eller springer på ett speciellt sätt, talar, beter sig eller har ryktet om att vara något eller någon. Om man i tävlingssammanhang drar det kortare strået för att motståndaren är skickligare är det bara att acceptera, då det är en del av spelet. Men det jag har sett så här långt i serien så är inget lag skickligare än Prespa Birlik. Inga osportsliga faktorer skall rubba vårt spel. Nu höjer vi varandra till nästa steg som är hypernivå så att vi kan bli den bästa versionen av oss själva som vi kan bli i morgon i matchen! 

Prespa Birlik är det lag som utan tvekan ligger mig varmast om hjärtat, men när en 35-årig man har bott 28 år i Rosengård har jag ingenting annat än respekt för Rosengård. Därför hoppas jag att matchen i morgon blir ett fint event där jag önskar båda lagen lycka till! 

För övrigt

– Svag marknadsföring inför Malmöderbyt från Rosengårds sida. Killarna i båda lagen förtjänar bättre. 

– Och till en del bekanta ber jag er snällt att bespara mig era synpunkter om att allting är bra så länge det går bra för laget. Till er säger jag: det blir vad du gör det till! Det är ingen slump att storlag alltid är storlag och efter 40 år hör PB inte längre hemma i de lägre divisionerna. 

– Lägg därtill att jag är 100 procent partiskt som krönikör. Infekterade diskussioner om spelarna, enskilda personer inom organisationen eller organisationen som helhet bör ni ta med någon annan. Missförstå mig inte, jag älskar att diskutera där man har en form av dialog, det är bara inte min roll att tala nedsättande om människor som är verksamma inom samma organisation som mig.

Så istället för att stå vid sidlinjen där man väntar på att det ska gå dåligt för PB uppmanar jag till att man bör tänka om. Bidra istället på ditt eget sätt för att lyfta laget till högre höjder än vad de är idag. Prespas Birliks framtidsvisioner är inte att gå tillbaka, eller stanna kvar. Vi har högre ambitioner än så.

Till PB:s spelare vill jag säga: spela med stolthet i morgon och vik inte ner blicken för någon.