De första turkarna kom till Sverige i början av 1700 talet och den andra vågen kom på 1960 talet. Under slaget vid Poltava år 1709 besegrades Karl XII:s svenska fältarmé av ryssarna. För att undkomma att bli arresterade av ryssarna var Karl XII tvungen att lämna den slagna fältarmén och bege sig till Ottomanska riket.
Turkarna visade sin gästvänlighet mot den svenska kungen och hans armé. Under fem år bodde kungen tillsammans med sina soldater i det Ottomanska riket. Striderna mellan Sverige och Ryssland var ännu inte över. Vid tre tillfällen har svenska kungen tillsammans med ottomanerna upphört i krig. Lyckligtvis segrade man.
Under vintern år 1715 begav sig Karl XII hemåt mot Sverige i hopp om att försöka erövra Danmark och Norge. För att skydda kungen och hans armé på väg hem till Sverige skickade sultanen 300 av sina bästa soldater. Sultanens första soldater som nådde Sverige under 1700–talet lämnade aldrig Sverige. Soldaterna stannade kvar i Sverige och lyckades bosätta sig, skapa familj och samtidigt integreras i det nya landet Sverige.
Med sig till Sverige och till det svenska ordförrådet har de tagit med sig kåldolma, kaffet, sorben, kiosken och på senare tid även kebab, baklava, manti, mm.


Andra vågen av turkar som kom till Sverige var på 1960-talet då Sverige öppnade dörren till arbetskraftsinvandring. Våra första medlemmar kom från före detta Jugoslavien och Prespa-regionen som ligger i södra Makedonien. Den unika Prespasjön ligger på gränsen mellan Albanien, Grekland och Makedonien.
Som den turkiska minoriteten i Prespa-regionen fick man inte tillgång till de grundläggande demokratiska rättigheterna, arbetslivet och utbildningsväsendet i samma utsträckning som majoritetsbefolkningen. Man saknade till och med rätt till den kulturella bakgrunden och identiteten. Utbildningen kunde heller inte bli prioriterad på grund av omständigheterna, därför försörjde sig de flesta på jordbruket.
När Sverige öppnade dörren för arbetskraftsinvandring tog föräldrar, släkt och vänner (unga män 17-40 års ålder) tillfället i akt. I hopp om att arbeta hårt under en kort period och därefter återvända resurs starka till sina hem för att bygga ett bättre liv. Mycket riktigt började man arbeta redan från första dagen man kom till Sverige och levde sparsamt.
Den svenska gästvänligheten, demokratin, de mänskliga rättigheterna och inte minst arbetarnas rättigheter gjorde att kvalitén på deras liv blev mycket bättre trots hårt arbete. De flesta, nästan alla, bestämde sig för att återförenas med sina familjer i Sverige. De som kom från före detta Jugoslavien på 1960-talet, kom i stor del från Prespa-regionen. Från olika sammanhang kände många varandra och de började organisera sig och sträva efter gemensamma intressen.
Idén blev att grunda en kultur & sportförening med målet att försöka ge ungdomar ett alternativ i samhället och att få dem sysselsatta inom föreningslivet. Deras mål var att bilda en förening som kunde ha både idrottsliga och sociala aktiviteter.



